Vår historia är som lövträdets. Vi växer varje år och får nya grenar. Om vi får växa i rätt miljö och får tillräckligt med näring, blir de flesta av våra grenar vackra och friska och berättar alla, sin egen historia. Stormen bryter de sköra och bräckliga grenarna. De gamla löven faller på hösten för att ge plats för de nya på våren. Om så inte sker kan hela trädet ta skada. Då behöver det hjälp att bli av med de svaga grenarna för att på våren grönska igen. Det kan ta tid för ett träd att återhämta sig. Det går inte att påskynda helandet. Man kan enbart jobba för att tillväxtförhållandena skall vara de bästa möjliga.

Jag heter Maria ”Mia” Gull och är utbildad fotograf.

Min utställning är en kort urban berättelse om att vara tvungen att trycka på Pause, för att kunna gå vidare och trycka på Play igen.

De flesta bilderna är tagna i Vasa. Bilderna är små dokumentationer av flyktiga ögonblick, som fått betydelse under mina många vandringar i Vasa under det senaste året. Det är underligt, hur man lägger märke till obetydliga, till och med fula detaljer, när man är i en viss sinnesstämning. Allt får en förstorad betydelse, till och med kan det gå så långt att de har en helande effekt.

—

Nimeni on Maria ”Mia” Gull olen opiskellut valokuvaajaksi.

Näyttelyni on lyhyt urbaani kertomus pakotetun Pause napin painamisesta, jotta voi mennä eteenpäin ja jälleen painaa Play nappia.

Useimmat kuvat on otettu Vaasassa. Kuvat ovat pieniä dokumentteja ohikiitävistä hetkistä, jotka ovat saaneet merkityksensä monista vaelluksistani Vaasassa viimeisen vuoden aikana. On ihmeellistä, kuinka tietyssä mielentilassa kiinnitämme huomiota merkityksettömiin, jopa rumiin yksityiskohtiin. Kaiken merkitys korostuu ja kuvaamisella voi olla mieltä parantava ja eheyttävä vaikutus.