Millä tavalla täällä on asuttu? Miksi ja mihin ovat kaikki ihmiset kadonneet? Minkälaisia perinteitä he ovat jättäneet jälkeensä? Onko ketään, joka jatkaa vanhoja perinteitä? Nämä ja paljon muita kysymyksiä oli jatkuvasti läsnä, kun liikuin kamera kanssa. Rauniot pysyivät hiljaa vastausta antamatta.
Teema, valo ja varjo, on seurannut minua valokuvaajan urani alusta alkaen. Valo on antanut Sassin raunioille uuden elämän. Valon heijastus ikkunasta lattialle talossa, missä ei ole kattoa, on kuin valo valossa. Rivi valoläiskiä lattialla johtaa katsojan huoneesta toiseen. Valo muotoilee kivipylvään veistokseksi ja seinät tilateoksiksi. Kun näkee valon hiipivän seiniä ja lattioita pitkin, on luonnon performanssi valmis.

Sassi, Materan vanha luolakaupunki

Materan vanha kaupunki Sassi on yksi maailman vanhimmista kaupungeista. Siellä on asuttu jatkuvasti yli 10000 vuotta. Vuonna 1981, kun saavuin ensimmäisen kerran Sassiin, avautui silmieni eteen näkymä, jota on vaikea kuvailla sanoilla. Laakso, kukkulat ja koko Sassin alue oli hylättyjen rakennusten peittämä. En löytänyt sieluakaan koko aavekaupungista. Siellä, missä 1950-luvulle asti oli asunut noin 15000 ihmistä luolissa, löysin enää hylättyjen ja romahtaneiden talojen aavemaisen tunnelman.

Kuvatessani Sassia historian aave seurasi minua jatkuvasti. Liikkuminen yli 10000 vuotta vanhoilla raunioilla oli vaikuttava kokemus. Oma mielikuvani entisen kaupungin elämästä kantoi työskentelyäni ikään kuin siivillä rauniosta luolaan, luolasta taloon. Luolien asukkaat eivät olleet vain ihmisiä vaan myös eläimille oli oma paikkansa luolissa. Ja vielä parhaalla paikalla, luolan perällä, viimeisessä huoneessa oli paikka sialle, kanalle ja aasille. 

Hur har det levts här? Varför och vart har alla människor försvunnit? Vilken typ av traditioner har de lämnat efter sig? Finns det någon som fortsätter de gamla traditionerna? Dessa och många andra frågor var ständigt närvarande när jag rörde mig med kameran. Ruinerna förblev tysta utan utan att svara. Temat, ljus och skugga, har följt mig sedan början av min karriär som fotograf. Ljuset har gett nytt liv åt ruinerna av Sassi. Reflexionen av ljus från ett fönster på golvet i ett hus där det inte finns något tak är som ljus i ljus. En rad ljuspunkter på golvet leder åskådaren från ett rum till ett annat. Ljuset formar stenpelaren till en skulptur och väggarna till en installation. När du ser ljuset smyga sig längs väggar och golv är naturens performance komplett.

Sassi, den gamla grottstaden Matera

Sassi, gamla stan i Matera, är en av de äldsta städerna i världen. Staden har varit bebodd oavbrutet i mer än 10 000 år. År 1981, när jag första gången kom till Sassi, öppnade sig en vy framför mina ögon som är svår att beskriva med ord. Dalen, kullarna och hela Sassi-området var täckt av övergivna byggnader. Jag kunde inte hitta en själ i hela spökstaden. Där, var det ända till 1950-talet har bott omkring 15 000 människor i grottor, fann jag endast den spöklika atmosfären av övergivna och rasade hus. När jag fotograferade Sassi följde historiens spöke mig hela tiden. Att röra sig i ruiner som var över 10 000 år gamla var en imponerande upplevelse. Min egen bild om livet i den forna staden bar mitt arbete som på vingar från en ruin till grotta, från en grotta till ett hus. Livet i grottorna var inte bara ämnat för människor utan även djuren hade sin egen plats i grottorna. Och fortfarande på bästa läge, längst bak i grottan, i det sista rummet fanns en plats för en gris, en kyckling och en åsna.