Olen keräilijä, haluan lisää!
”Olen keräilijä, haluan lisää!” on matkani keräilijänä läpi elämän. Tutkin keräilijän käytöstä; miten minun ja muiden keräilijäkoneisto käytännössä ilmenee sekä esineiden merkitystä yksilölle. Haluan myös antaa ääneni keräilylle joka ei aina vastaa tavanomaista keräilyä, selkeän äänen, joka nauraa leikkisyydellään ja uskaltaa rikkoa sääntöjä.
Aikana, jolloin ihmiset siivoavat henkensä edestä ja minimalistista elämäntapaa arvotetaan korkealle, haluan korostaa, ettemme siivoaisi historiaamme pois. Meidän ei tule kuluttaa enemmän, mutta mielestäni meidän tulisi säästää ja kierrättää enemmän. Se edistää tarinoita, tekemistä ja ympäristöä. Mielestäni esineet ovat tärkeitä historian kantajia ja opettajia.
Kyseinen ”haluan lisää” sisältää enemmän. Keräämällä ja haluamalla lisää voidaan nähdä havainnollinen ja innostava kuva kaikesta ihmisen toiminnasta; ei vain tyydytä, tehdään enemmän, halutaan enemmän. Tällä tavoin voi itsensä muuttamisen lisäksi myös antaa muille enemmän. Haluan lisää, mutta yhtä paljon haluan myös antaa enemmän!
En kerää esineitä esineiden tähden – kerään tavaroita, koska ne vahvistavat ihmisyyttäni. En vain kerää kuolleita esineitä. Kerään myös elämää ja tunnetta. Kerään ihmisiä, jotka ovat täynnä elämää. Ihmisiä, joista jokaisella on ainutlaatuinen tarinansa. Siitä kaikki alkaa. Yhtäkkiä esineet ovatkin sivuseikka.
Aja Lund
(b. 1979) Bachelor of Culture and Arts.
Lives and works in Purmo workning on a book about collectors and collecting that will be published autumn 2019.
”In my everyday life, I can be so vulnerable and brutally honest, that in photography I sometimes let myself go in the opposite direction, into the role of the theatrical. I play, perform and investigate. I am drawn to contrasts, the true and the fabricated, the ruled and the free. I throw myself between several other forces, such as the imaginary and the intuitive, the dead and the living.
My imagination and my thoughts take such an animated expression within me that sometimes I want to use myself as a lifeless object. I want to be a thing with function, but without understanding. Be a thoughtless thing placed in order. I want to collect myself. I want to collect things. To collect is to control, to limit oneself. At the same time, it also becomes a way to feel free.”
Jag är en samlare, jag vill ha mer!
”Jag är en samlare, jag vill ha mer!” handlar om min resa genom livet som samlare. Jag undersöker samlarbeteendet; hur mitt och andras samlande maskineri tar sig uttryck och föremålens betydelse för individen. Jag vill också ge det samlande som inte alltid överensstämmer med vedertaget samlande en tydlig röst som skrattar av lekfullhet och vågar bryta reglerna.
I en tid när folk döstädar och minimalistisk livsstil hyllas högt vill jag lyfta fram vikten av att inte städa bort sin historia. Vi bör inte konsumera mera men jag tycker att vi behöver spara och återanvända mera. Det gynnar berättandet, görandet och miljön, jag anser att ting är viktiga historiebärare och lärare.
I det sagda ”jag vill ha mer” sätter jag in mer. Att samla och vilja ha mer kan man se som en illustrerande och inspirerande bild på all mänsklig verksamhet, att inte vara nöjd, att göra mer, vilja mer. På så sätt kan man förändra inte bara sig själv utan också göra mer för andra. Jag vill ha mer, men lika mycket vill jag ge mer!
Jag samlar inte på saker för sakernas skull, jag samlar på saker för att de bekräftar min mänsklighet. Jag samlar inte bara på döda ting. Jag samlar också på liv och känsla. Jag samlar på människor fulla av liv. Människor som var och en alltid innehåller en exklusiv historia. Det är där allting börjar. Plötsligt blir sakerna en bisak.
Aja Lund
(f. 1979) Medianom, YH
Bor och arbetar i Purmo med en bok om samlare och samlande som utkommer hösten 2019.
”I min vardag kan jag vara så hudlös och brutalt ärlig att jag inom fotografin ibland låter mig gå in i motsatsen, i rollen, det teatraliska. Jag leker, spelar och undersöker. Jag dras till kontrasterna, det sanna och det påhittade, det styrda och det fria. Jag kastar mig mellan flera andra spänningsfält så som det tänkta och det intuitiva, det döda och det levande.
Min fantasi och mina tankar tar sig ett så livligt uttryck inuti mig att jag ibland också vill använda mig som ett livlöst föremål. Jag vill vara en sak med funktion men utan förstånd. Vara ett tanklöst ting satt i en ordning. Jag vill samla mig. Jag vill samla på saker. Att samla är att kontrollera, att begränsa sig. Det blir samtidigt också ett sätt att få känna sig fri.”
