Rebecka Uhlin - Aina & Tage

Aina & Tage

Som barn var mina morföräldrars hem en favoritplats. Där fanns trygghet. Jag älskade att klä ut mig och bli fotograferad i morfar Tages porträttstudio. När filmen tog slut i kameran bad jag honom att sätta i en ny. Jag kände mig viktig när jag och mormor Aina bakade och hon tålmodigt lät mig mäta upp ingrediens efter ingrediens. Jag var deras första barnbarn och det märktes i vår relation att de värdesatte det. Ju äldre jag blir desto mer nyfiken har jag blivit på deras relation.

Hur påverkas våra känslor av den sårbarhet som relationer innebär? Vad handlar om oss själva och vad handlar om den vi tycker om? Vilken roll spelar förväntningarna som vi tror att andra har på oss?

Jag har genom mina bilder fått tillåtelse att komma nära mina morföräldrars kärleksrelation. Det har med tiden gett mig insikter. Mina frågor och funderingar har ofta överskuggats av känslor, lättnad och ödmjukhet inför deras tillgivenhet.

Jag tror att vi människor förstår och definierar oss själva i förhållande till varandra och vår omvärld. Bilderna i den här boken handlar om min upplevelse av mina morföräldrars relation. Oundvikligen handlar de också om min relation till dem.

– Rebecka Uhlin, Stockholm, Augusti, 2017

Rebecka Uhlin

Rebecka Uhlin (f:1986) är frilansfotograf med bas i Stockholm. I sina projekt intresserar hon sig för ämnen som genus och psykologi. Hennes arbeten har visats vid fotofestivaler i exempelvis Tyskland, Italien och Turkiet. År 2017 blev hon utvald att delta i Joop Swart Masterclass som anordnas av organisationen World Press Photo i Amsterdam. Senare under hösten gav förlaget Journal ut hennes första bok, ”Aina & Tage”, som handlar om hennes morföräldrars livslånga kärleksrelation. Nu väntar separatutställningar i norra Sverige och i Finland.


Bengt Henriksson – A Moment of Music

The lights goes down.
The crowd anxiously cries out the band’s name. The intro starts...
Three first songs,
- it’s all about to catch the moment, and the right light

Ljuset tonas ner.
Publiken ropar förväntansfullt bandets namn. Introt börjar...
De tre första sångerna,
- allting handlar om att fånga ögonblicket och det rätta ljuset.

Valot sammuvat.
Yleisö kirkuu bändin nimeä.
Intro lähtee...
Kolme ensimmäistä biisiä,
- hetken ja oikean valon vangitseminen.


Vernissage idag! // Avajaiset tänään!

Vernissage för Bengt Henrikssons utställning A moment of Music

Välkommen på vernissage ikväll, 19.1, kl. 17!


Avajaiset, Bengt Henriksson, A Moment of Music

Tervetuloa avaisiin täänän, 19.1, klo. 17!


Johan Geisor – De osynliga fåglarnas skog

De osynliga fåglarnas skog

Redan som barn vistades jag ofta i sko- gen. Då var det äventyr och kurragöm- malekar med kompisarna bland de stor- vuxna ormbunkarna. Kanske lade jag inte ens då märke till skogens skönhet. Den var ju så självklar.

Som vuxen hittade jag tillbaka till barndomens landskap. Och det var tack vare kameran som jag upptäckte växterna på riktigt. Ormbunkarna älskar jag fort- farande men nu ser jag också så mycket mer: De små skira blomstren, de stora mossiga träden. Ibland händer det att jag möter ett djur eller fler. Kanske en hel flock med djur.

– Johan Geisor

 

Näkymättömien lintujen metsä

Jo lapsena oleskelin usein metsässä. Seikkailtiin ja leikittiin piilosta suurten saniaisten keskellä. Silloin en edes huomannut metsän kauneutta. Sehän oli itsestään selvyys.

Aikuisena löysin takaisin lapsuuteni maisemiin. Kameran avulla oivalsin kas- vit oikeasti. Saniaisia rakastan edel- leen mutta nyt näen myös niin paljon muuta. Pienet hennot kukkaset, suuret sammalleiset puut. Silloin tällöin tör- mään yhteen tai muutamaan eläimeen. Ehkä kokonaiseen laumaan...

– Johan Geisor


Patricia Rodas – The Most Intimate Hideaways

The Most Intimate Hideaways

Sedan 2012 har jag jobbat med bildserien “The Intimate Hideaways". Mitt arbetsverktyg är storformatskameran och i den här serien analog foto i svart/vitt. I den här bildserien influerar jag exponeringsprocessen genom en våldshandling, som att slå till kamerahuset eller att upprepade gånger sparka stativet. I själva verket rekonstruerar jag sinnestillstånd under en våldsam parrelation jag erfor i mitt förflutna.

Min bildserie “The Most Intimate Hideaways” består av två delar. Den ena är fotogra erna som beskriver de imaginära gömställena jag i tanken ydde till. De visar mina barndomsplatser, trygga ställen för mig. Hemmet, som ska kännas tryggt, kan fort bli en otrygg plats. Den andra delen består av dikter som beskriver kampen mellan att y eller underkastelse med stagnering som följd. Våld i parrelation är inte enbart ett personligt problem, det är i högsta grad en samhällelig fråga.

Min undersökning och mitt konstnärliga arbete med det här specifika temat fortsätter eftersom jag upplever, att det är enormt viktigt att belysa problematiken med våld i nära relationer, från era olika håll genom konsten.

– Patricia Rodas

The Most Intimate Hideaways

Olen työskennellyt kuvasarjan ”The Most Intimate Hideaways” parissa vuodesta 2012 lähtien.Työkalunani käytän laajafor-

maattikameraa ja tässä sarjassa analogisia mustavalkoisia valokuvia. Kuvasarjassani pyrin vaikuttamaan valotusprosessiin väkivaltatekojen kautta, esim. lyömällä kameraa tai potkaisemalla jalustaa. Teoksessa rekonstruoin väkivaltaisessa parisuh- teessa koettuja mielentiloja, joita olen itse kokenut menneisyydessäni.

Kuvasarjani ”The Most Intimate Hideaways” koostuu kahdesta osasta. Ensimmäinen sisältää valokuvia jotka kuvaavat mielikuvituksellisia piilopaikkoja joihin ajatuksissani pakenin. Nämä ovat lapsuudestani tuttuja, minule turvallisia paikkoja. Koti, jonka pitäisi olla turvallinen paikka, voi nopeasti osoit- tautua vaaralliseksi. Toinen osa koostuu runoista jotka kuvaavat kamppailua paon ja lamaantumiseen johtavan alistautumisen välillä. Parisuhteessa koettu väkivalta ei ole ainostaan henkilökohtainen ongelma, se on ennen kaikkea yhteiskunnallinen ongelma.

Tutkimukseni ja taiteellinen työni tämän teeman parissa jatkuu koska koen että on erittäin tärkeää valaista läheisissä suhteissä tapahtuvan väkivallan problematiikkaa taiteellisen ilmaisun kautta.

– Patricia Rodas